DenFrigjorda.se
"Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria" /Jesus
Kategori: Mias memoarer
-
Jag minns dagen som om det vore igår, trots att jag bara var ett barn – kanske nio år gammal, i tredje klass. Mamma stod i hallen och sa orden: ”Nu tar du dina syskon och håller dig hemifrån till klockan sex. Din pappa mår inte bra… Och jag måste ta hand om honom”. Mamma…
-
Jag vet inte hur gammal jag var, bara att jag var liten. En flicka som satt på toaletten och kände sig trygg i sin egen lilla värld – tills knackningen på dörren kom. Jag hade ingen aning om vad som väntade. När jag öppnade drogs jag snabbt av stolen, och innan jag hann förstå något…
-
Jag var kanske fyra fem år. Så liten att världen ännu luktade damm, tvål och nykokt potatis. Grannpojken hade små leksaksbilar, de var röda och gröna som spännande drömmar. Lek var inget som prioriterades i min barndom… Jag stoppade två bilar i fickan, så tyst jag bara kunde. Minns fortfarande känslan när jag kom hem.…
-
Jag var tolv år när jag ännu en gång rycktes upp med rötterna, till en plats där mamma inte längre behövde mig. Ett nytt hem, en ny pappa och en prästgård där tystnaden hade eko. Adopterad mot min vilja (vet än idag inte hur det gick till), placerad i någon annans bo, i ett hus…
-
Att bli adopterad av en präst som många ansåg vara fanatisk hade sina nackdelar. Lägg till en mamma med samma glöd – och en ständig längtan efter att höra personliga tilltal från Gud. Hon hörde inget själv, men vi barn fick ständigt be tills rösterna brast. Och när någon av oss somnade av trötthet, kom…
-
Jag var bara ett barn när en gammal man blottade sig för mig, för första gången. Han arbetade på ”Smala Gränd” som någon slags vaktmästare i området där vi bodde. För mig var han vuxenvärlden, den jag skulle lita på. Men denne man tog min tillit och trampade på den. En dag kom han hem…
-
Jag minns inte exakt hur gammal jag var. Kanske tio. Tillräckligt stor för att förstå faran, men för liten för att kunna göra något åt den. Min biologiske pappa var rasande den dagen. Hans vrede kokade, och jag blev indragen i hans storm. Han släpade in mig i bilen. Vi körde iväg – eller snarare……
-
Jag har länge burit på en berättelse, som legat begravd under år av tystnad. Den är inte enkel att dela. Inte för att jag skäms, utan för att den skär så djupt. Men jag bär den inte ensam. För ibland… mitt i det heliga, hittar jag speglar. Kvinnor som Sara i Bibeln – trofasta, starka…
-
Det finns resor i livet man önskar att man aldrig behövt göra. För mig är en av dem bilfärden mot Las Vegas, på väg till ett tvångsäktenskap som redan i förväg kändes som en begravning av allt som var jag. Den äldre man som mina föräldrar valt ut – hade beskrivit staden som ett fint…
-
Jag var inte kvinna ännu. Jag var en flicka som var oskuld. Ändå rabblade jag bröllopslöften, bortgift med en man som kunde varit min farfar. Det var inte kärlek som förde oss samman. Det var ett byte där min kropp blev en biljett till nytt liv i USA för min ursprungsfamilj. Jag hade ingen röst…
-
Det finns sanningar som man helst skulle vilja sopa under mattan, men som i slutändan ändå kräver att få bli berättade. Detta är en av dem. Varför mitt första självmordsförsök misslyckades vet jag fortfarande inte. Kanske var det ett mirakel, men jag hade svalt tillräckligt med piller för att döda en häst. Att jag ändå…
-
Det finns en berättelse i Bibeln som har följt mig genom åren – inte för att den är mirakulös eller hoppfull i första hand, utan för att den är så naken. Den handlar om Elia, Guds profet. En man som sett eld falla från himlen, som trotsat kungar och stått upp mot avgudadyrkan. En andlig…
-
Jag har burit ensamheten så länge som jag kan minnas. Inte den tysta ensamheten i ett tomt rum – utan den skavande, förlamande känslan av att vara osynlig mitt bland de människor som borde ha sett mig. Som barn lärde jag mig tidigt att läsa av andras behov – men sällan fick jag ställa frågan:…