Jag var tolv år när jag ännu en gång rycktes upp med rötterna, till en plats där mamma inte längre behövde mig. Ett nytt hem, en ny pappa och en prästgård där tystnaden hade eko. Adopterad mot min vilja (vet än idag inte hur det gick till), placerad i någon annans bo, i ett hus där orden om kärlek tydligen kunde göra ont.

Han bar prästkrage. Han talade om lydnad, om Gud samt om rätt och fel. Och när jag en dag sa emot – barnsligt och trotsigt – small det till.

”Hur vågar du?” sa prästen, och handen som bar korset slog mig plötsligt.

Det var inte bara kinden som brann. Det var tilliten, barnahjärtat och rösten inom mig. Jag minns inte vad jag sa, men jag minns tystnaden efteråt. Den sortens tystnad som viskar… du får finnas, men bara om du lyder.

Din röst är inte farlig och behöver inte tystas. Den Gud som jag till slut lärde känna är inte den som slog, utan den som reste mig upp.

”Ett kränkt barn slutar inte älska sina föräldrar det slutar älska sig själv” /Jesper Juul

Långt senare tänkte jag på Jeremia. Han som försökte tiga, men upptäckte att elden i hans bröst inte kunde släckas. ”Jag är för ung”, sa han. ”Jag kan inte tala.” Och Gud svarade: ”Säg inte att du är ung. Jag ska vara med dig.”

Kanske talade Gud också till mig den dagen efter prästens örfil, mitt i skammen och ensamheten. Kanske var det därför som min röst aldrig dog, utan bara gömde sig – och väntade på rätt tid att tala igen.

Det tog många år innan jag till fullo förstod att jag inte längre behöver bära hans skam. Jag kan se honom nu, som en människa som hade svårt för att möta sin egen sårbarhet. Jag bär inte på bitterhet längre. Det tynger för mycket. Försoning betyder inte att jag godkänner det som hände, men det betyder att det inte längre äger mig.

---

Det var inte ditt fel

Om du som läser detta någon gång har blivit tystad av en hand som kallade sig helig, eller av en röst som sade sig tala för Gud – vet detta… Det var inte ditt fel.

Din röst är inte farlig och behöver inte tystas.

Den Gud som jag till slut lärde känna är inte den som slog, utan den som reste mig upp. Han som säger än idag – till mig, till dig och till varje tystat barn:

”Var inte rädd. Jag är med dig. Jag gör dig fri.”

/Mia