Det jag inte berättar…

Ganska många gånger i mitt liv, har jag fått kommentaren ”du borde skriva en bok”. Och ganska många gånger har jag påbörjat skrivandet… Arbetsrubriken har nästan alltid varit ”Bortgift Blondin”, eftersom just det traumat blev så stort – att jag aldrig riktigt kom över det. Skälen till detta är många. Skam, ilska, tystnad och sårbarhet.

Hur har jag valt ut vad jag skriver om?

Jag har flera diagnoser som har med trauman och olika försvarsmekanismer att göra. Förutom att dessa försvårar den känslomässiga distansen till vad som hänt, har jag även stora problem med att fylla ut det som skedde – mellan händelserna. Att det med dessa begränsningar blir svårt att skriva en bok, förstår nog de flesta. Så… vad göra? Jo, jag har gjort så att jag skrivit ner de olika berättelserna i den ordning som de poppat upp i mina tankar. Just nu så handlar det om tolv poster.

Kommer det mer?

Det vet jag inte idag. Ibland tänker jag att Less is more, eftersom enkelhet och sparsamhet förhoppningsvis skulle kunna bidra till ett bättre resultat. Målet är ju inte att skriva om ALLT jag varit med om, utan om de trauman som på ett speciellt sätt berört mig (och lämnat starka spår) på min knaggliga väg till Den Frigjorda…

Eventuella framtida rubriker…

Antingen så får jag inspiration att skriva fler kapitel i Mias memoarer… eller inte. Det får framtiden utvisa. Men om så inte sker – kan du alltid be om en muntlig konversation kring följande ämnen, som jag inte har något emot att berätta om:

När en tam räv och en gris var de enda som följde mig till skolbussen.
När jag grävde ner trosorna i trädgården för att jag var rädd för straff.
När jag blev kallad Jesus i skolan och slog ut en tand på min förövare.
När jag flyttade, flyttade och flyttade igen – fler gånger än någon vet…
När jag profeterade om Olof Palmes död och skickade honom ett brev.

När jag upplevde det kusligt övernaturliga i Borgvattnets prästgård.
När körkortet blev en förbannelse och jag tvingades bli heltidschaufför.
När jag fick jobba som städerska i Los Angeles för att försörja familjen.
När jag höll på att bli prejad av vägen på väg till ett nattpass i L.A.
När jag ”rymde” till San Diego för att slippa bli bortgift men blev attackerad.

När jag stannades av vägpirater i Mexiko dagen efter de mördat amerikaner.
När jag blev hotad till livet av en spion i USA – som ville gifta sig med mig.
När jag drömde om att bli fru åt en mexikansk predikant – och bo på jordgolv.
När jag var nära att mista livet vid blodigt upplopp på mexikanskt fängelse.
När jag anklagades för att förföra en man – med församlingstukt som följd.

När jag blev mordhotad av en man som brutit sig in i min lägenhet och fick fly.
När min biologiske far totalförstörde min bil, gjorde självmordsförsök och…
När min farfar och farmor försköt mig för att jag var indoktrinerad av mamma.
När min biologiske pappa kände sig lurad att skiljas och jag lurad till adoption.
När jag gick från adopterad prästdotter till raggarbrud med Lucia-ambitioner.

När jag övergav min första kärlek för att vinna skolans popularitetstävling.
När jag träffade min första kärleks bäste vän på en (av mina två) möhippor.
När Tomas sa att han inte kunde skicka mig till Mexiko – utan ring på fingret.
När Tomas rymde från lumpen för att hämta hem mig från ”missionsfältet”.
När missionärernas sista ord var ”Så du överger din kallelse för en mans skull”.

När mina drömmars man blir min – och jag blir sagobrud i vinterskrud…
När jag som var deklarerad steril, blir gravid – och Gud säger att det är en son.
När mirakelsonen ber om en lillebror – och miraklet sker igen.
När otrygghet byts till trygghet och flyktbeteende till svenssonliv – vad göra?
När jag försöker – i en värld jag inte är redo för. Utbildning, jobb och karriär…

När jag helt oprovocerat blev överfallen och misshandlad två gånger i Bro…
När jag reste till Kina i 6 veckor för att forska om interntets inverkan på kyrkan.
När jag åkte till Egypten med jobbet och bodde hos hårt drabbad kristen familj
När jag flög till Etiopien, Israel och Indien – och allt spännande som hände där.

När fasaden spricker och mitt förflutna kommer ikapp mig, de svåra terapiåren.
När själens helande börjar, slutar och börjar igen – den ojämna vägen framåt.
När besvikelserna blir till berg och självkänslan till noll. Då jag når min botten.
När det vänder… drömmen om en dotter besannas och den nya familjen växer.
När barnbarnen kommer som livets krona, uppstår en farmor med framtidstro!